Hope.

bonjour chéri.

ingenting känns som vanligt. vardagens rutiner börjar förändras, relationer förändras, allting förändras, jag förändras. men det är bra. för att utvecklas behövs förändring. även fast jag tycker att det är jobbigt, så ska jag försöka vända allt till något bättre.

min kusin emma ringde mig igår och frågade om hon fick komma hem till mig idag. självklart fick hon det. så vid halv 13 var hon hemma hos mig. runt 17 åkte vi till täby centrum och mötte upp kamilla. vi käkade först på sandy's (bredvid tegel) eftersom emma var så hungrig så hon skakade. shopping på h&m och sedan hann vi inte så mycket mer. ingen ville prata med mig i telefon när jag väntade på tåget..

..så jag stod där själv och skämde ut mig. haha. jag stod på fel perrong och sen låtsades jag inte om det när tåget rullade in på andra sidan. det är roligt när man är flera. för då kan man skratta åt det högt. men man verkar ju lite psykiskt sjuk om man skrattar högt för sig själv när man är ensam och har gjort bort sig. :)

nu när jag kommit hem ringde piccolo upp mig. honom har jag inte pratat med på flera veckor, flera månader! det var kul. jag skrattar alltid lika mycket när jag pratar med honom. förhoppningsvis ska vi ta en öl, eller fler, nästa vecka. mys!

ps. jag saknar petra.