Hope.

GRATTIS! världens bästa, Ell. ♥

i måndags träffade jag min läkare och psykolog. min läkare skrev ut antidepressiva till mig. min psykolog ville höra lite om min lilla fredagsgrupp. min läkare sjukskrev mig. min psykolog vill veta om 5 veckor hur de antidepressiva funkar. läkaren sa att man kunde få biverkningar som mer oro och ångest den första veckan. jag började i måndags. igår (tisdag) målade jag om mitt rum (fredagens läxa - gör något kul) och jag hade kul. idag har jag fnissat som aldrig förr. har inte känt mig såhär glad på väldigt länge. jag vill inte ta ut en vinst i förskott (det brukar följa med ett kraftigt bakslag) men jag känner mig mycket lättare i kroppen. det känns inte så mörkt längre. fantastiskt hur en litet piller på 25mg kan åstadkomma så mycket.

jag vet att jag skriver om panikångesten och försöker få vem-som-helst att bara försöka förstå mina känslor. men jag har inte själv accepterat min panikångest. jag känner det. jag vet att jag har den. men jag har inte accepterat att jag har den. för jag tror fortfarande att jag ska vakna imorgon och inte ha ångest för att ta bussen och åka iväg och göra någonting (jobba, gå på stan, fika, shoppa, träffa någon, whatever) men ändå går jag upp 2 timmar innan jag (om jag måste) åka iväg någonstans, för att mentalt förbereda mig. det gjorde jag även i måndags. men åt helvete med det i alla fall. jag fick åka under rusningstrafiken och det var en av de värsta panikångestattackerna jag haft på länge. hela måndagen gick åt att må dåligt. även fast jag använde mig av mina "säkerhetsbeteenden". och nu förtiden, efter all tid i KBT:gruppen, så känns det som jag mår mer dåligt av att använda alla detta beteenden, eftersom jag vet hur jag mår när jag pysslar med de. istället ska jag vara vara närvarande i ångesten och acceptera. men dra mig baklänge vad det är svårare gjort än sagt.

söndagsmys norrut. har inte varit i norrtälje sen juldagen... wops. det är nästan 3 månader sen.

JAG ÄLSKAR DÖRRMATTAN JAG KÖPTE IDAG. FIIIERCE.


kontorsjobb idag. arkiverat och sorterat gamla lönespec:ar från ett uppdrag mellan 2007 och nutid. woha. lunchade hos spanjoren och åt fisksoppan igen. yummi. shoppade efteråt också. min dörrmatta ♥ & lite kläder.

middag hos mamma. lyxlyxlyx. mötte syster i slussen och så köpte vi kaffe, ananas och bakis-snacks.
i'm happy today.

Jag har aldrig gillat att åka buss. Jag åkte inte buss själv förän jag var runt 13-14 år. Jag var riktigt rädd. Vet inte varför. Jag har aldrig tyckt om att shoppa. In, plocka det som ska plockas, ut - hem. Jag kan inte gå in, kolla runt, testa lite, kolla lite mera, tveka, testa igen, köpa/inte köpa, ut – gå vidare. Jag hatar det faktiskt. Att ha levt med ångest under så lång tid har verkligen satt sina spår. Jag vet att min ångest började ordentligt när jag gick i 7:an. Hur gammal kan jag ha varit då? 12-13 år.

En person som aldrig har haft anorexi/bulimi/ätstörning kan aldrig förstå ångesten man får av mat. Jag hade både och- eller vad man ska säga. Åt inte när jag var själv, men när jag var tvungen att äta inför personer i min närhet, spydde jag alltid efteråt. Det fick inte gå mer än 20 minuter, eftersom det är svårt att spy då. (har fått väldigt många bieffekter efter ätstörningen, spy-fobi och problem i höfterna, bland annat.)

En person som aldrig skurit sig själv eller skadat sig själv på andra sätt (finns hundratals olika..) kan inte förstå den ångesten. Och alla dessa fjortisar som kallar andra ungdomar för EMO:n och hela den skiten gör mig så jävla förbannad. Snacka inte om sådant man inte vet någonting om. Jag skar mig – gör det mig till ett emo? FUCKYOU.

En person som aldrig upplevt en panikångestattack.. VET INTE vad en panikångestattack är. Det är ett rent helvete. Ett stort handikapp. Jag har diagnosen Agorafobi (också känt som ”torgskräck” i folkmun). Jag hatar det. Jag hatar ångesten inför att få en panikångestattack.

Efter att ha förlorat väldigt många nära personer på ett några få år satte det sina spår. Har blivit livrädd för att förlora de jag står nära idag. Därför har jag svårt för att släppa in folk. Jag vet inte om jag kan lita på de. Jag vill inte bli sviken och lämnad. Jag har tydligen separationsångest. Har väldigt svårt för att säga hejdå, krama och vara nära fysiskt och för att visa några av mina riktiga känslor.

Tro mig, jag kämpar varje dag mot hjärnspökena.

På något skumt sätt har jag fortfarande inte accepterat att jag har panikångest. Jag tror fortfarande att jag ska vakna imorgon och att jag ska vara ”frisk”, att allt ska vara borta och jag ska kunna leva normalt. Därför är jag så jävla glad att jag har min lilla grupp som jag träffar varje fredag. Jag är så glad att jag har dem. De förstår mig. De hjälper mig. Men först måste jag acceptera och kämpa bort panikångesten, PÅ RÄTT SÄTT.

Ett steg i taget, men när jag tagit första steget vill jag ta sista steget samtidigt. Jag är otålig. Vill inte vänta mer. Jag vill leva mitt liv. Nu. Med eller utan ångest.

gud vad jag avskyr 604:an på morgonen. ärligt, mer än 20 minuter sen... fuck that. jag fick springa ner till RNT. (har precis skickat klagomail till SL.se, hihihi!) TUR för sl så kom jag bara 1 minut för sent till mötet idag. med nöd och näppe, för vid södra station klev massa äckliga dagisbarn på. H to the A to the T to the A. hej. hej. vad heter du? vart ska du? hallå. faaaaaaaack-ooooff!!

jag hade tur. I och M var också sena. de kom precis efter mig. och alltså, idag. VILKEN SJUK ROLIG LEKTION. haha, störd! vi gjorde helt miffiga övningar. vi fick ett papper med svarta och vita streck som vi stirrade på i 5 minuter, cirka 10 cm från ansiktet. vi fick sitta var och en på en pall mitt i rummet. ok. inte så konstigt. men sen skulle vi ligga på mage på pallen. HAHA. snacka om att man kände sig fånig!

vi skulle snurra så vi blev yra. jogga på stället. springa runt i en ring. HAHAHA. 7 vuxna människor springa runt, runt i en ring. jag bara asgarvade. haha. sen skulle vi andas genom ett sugrör och hålla för näsan.

matilda säger: tja. ska vi ses i helgen och ligga.... på en pall?

(ÅH - JAG ORKAR INTE!)
skrev precis ett långt inlägg och så fukka det upp sig och nu måste jag skriva om. det tänker jag inte göra.

jag har faktiskt haft en mysig dag.
vaknade 05. vågade inte somna om.
trodde jag skulle försova mig då.

har myst med en hostig och rödmosig 3åring.
gjort och lekt med trolldeg.
kollat på emil 2 gånger.
läst bra artiklar.
funderat lite.
lagt pussel på 35 bitar, 2 gånger.

åkt massa buss.
fått massa pengar.
lagat massa korvstroganoff.

jag är kaffesugen.
kan man dricka kaffe nu?
kommer jag kunna somna sen?
får väl skylla mig själv, isf.

jag måste duscha ikväll.
jag är inte riktigt nöjd med min hårfärg.
shit happens.

jag är trött.
jag är mätt.
var döhungrig, och blev dömätt.

men först ska jag koka kaffe. duscha och SEN sova.
imorgon är det kurs igen.
FREDAGSMYYS.

kolla vad fint albin byggde. han har grym finmotorik.

albin tycker om att leka med våra gamla leksaker.

jag tror jag måste sluta snacka skit om att mitt hår är så jävla fult och att jag inte kan leva utan plattång.
mina lockar är ganska söta. fast bara det kunde vara lite längre. ha, att man aldrig kan vara nöjd.