Hope.

haha, kom att tänka på en sak!

i torsdags la vi till med skeppet i viken "italian port". där inne på stranden bor det skogsturkar med hönor och hasch. de har en "restarant" som det stod på listan på den lilla hyddan. även en bar. dit tog vi oss för att dricka öl. låt mig då berätta det roliga och lite udda sättet vi kom dit.

vi hade som sagt ankrat i viken. norskarna, skåningarna och vi nollåttor bestämde oss för att dricka öl baren på stranden. alla gick och hämtade pengar. "hur tar vi med oss pengarna utan att de blir blöta?" jo, vi hämtade en slutbar plastpåse. hitler månsson (robban) fick hedersuppgiften att simma med pengapåsen (+ mina cigg!)

13 vuxna människor i badkläder, tar sina tofflor på händerna och hoppar ner i vattnet. simmar ifrån skeppet med tofflor på händerna och in mot stranden. går upp på stranden, tar på tofflorna på fötter, och går upp till baren. sätter oss på plaststolar i badkläder och dricker öl. några dricker raki (rak i huvudet). när vi har betalat notan, tackar vi för oss och går ner mot vattnet igen. 13 vuxna människor förflyttar tofflorna från fötterna till händerna och går ner i vattnet och simmar tillbaka till båten med tofflorna på händer. SÅG JU HUR JÄVLA KOMISKT UT SOM HELST!!


jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på mucahit.

blev väckt redan 0520 imorse. jävligt konstig tid att skicka sms på. om man inte är ute och slirar och klickar iväg fyllesms lite hit och dit dvs. jag försökte och försökte att somna om.. och jag lyckades till slut. och sen ringde det en person, och så ringde person två, och så ringde person 3 och så ringde det igen. när det var 20 minuter kvar tills bussen skulle gå hade jag fortfarande inte klätt på mig. men jag hann!!

upp till norrtälje för att mysa med christin en stund innan vi gick till dagis och hämtade hem albin. jag och albin lekte med tåg på hans rum. jag fick egentligen inte leka.. jag skulle bara vara med och säga; mmmm och aaaa.

när även lisa, erik och mamma hade kommit så åt vi chili con carne till middag. tisdagsmiddag. ♥

när vi skulle åka hem blev albin ledsen. "inite gå, dedde" sa han. oh. vad ont det gjorde i fasterhjärtat. och så gömde han sig i mamma christins famn och jag fick varken puss eller kram. :(

hej... det här känns väldigt ovant och lite läskigt. minns jag ens hur man bloggar? har varit hemma i ett dygn + 2 timmar. och det här är första gången jag försöker ge mig på att blogga. har ju levt som en grottmänniska den senaste veckan. men nu gör vi ett försök! :)

förra lördagen (20/8) kl.04 åkte vi ut till arlanda.


alla möttes upp på arlanda. det är lite jobbigt att träffa 3 helt främmande människor som man ska umgås med i en vecka och försöka göra ett gott intryck när man har sovit 3 timmar och är helt nyvaken. men det gick det med! och det gick smidigt på flygplatsen. vi hann inte ens dricka kaffe innan vi skulle borda planet. jobbiga jävla skitungar på planet med. obligatorisk flygplansbild. 


jag skäms när man åker charter och människor börjar applådera när piloten har landat planet. VARFÖR applåderar folk? som om man skulle applådera åt busschauffören som stannar vi varje hållplats. idiotiskt.

iallafall. vi 7 fick en egen bil från flygplatsen i antalya och bort till kemer. tar en timme. när vi ska kliva ur kommer våran guide och öppnar dörren. jag bara ler och pekar på henne och får fram något konstigt ljud. hon pekar tillbaka på mig och säger; "It's you. I recognized your name from last year." (mitt namn denice / deniz betyder hav på turkiska)

förra året, när vi var i turkiet och låg i hamnen. då vi precis klivit på båt 2 för vecka 2, hade vi inte lärt oss vad båten hette. stort misstag. vi gick ut från marinan, förbi vakterna och ut på stan för att köpa lite solkrämer och sånt. när vi var tillbaka för att gå in igen, ville inte vakterna släppa in oss. de frågade vilken båt vi skulle till. och eftersom vi inte kunde namnet så fick vi inte komma in. som tur var kom kaptenes kompis och sa; noyan baris. och sedan dess har jag aldrig glömt det namnet. så denna gång tog vi kort på båten och dess namn. men namnet var inte så svårt heller, det uttalades tjener kapten. men vi sa; tjena kapten.

eftersom vi kom rätt tidigt och de fortfarande höll på att städa och bunkra upp båten så gick vi till en restaurang och drack semesterns första efes. på restaurangen hoppade turkarna på mig direkt. och fick ett frieri. jag tackade nej och sa att jag hade pojkvän. men knappt det räddar en ibland.


vi gick till marmorbryggan som egentligen är en VIP-brygga bara till alla lyxyatchbåtar och tog första doppet! men närmare 17 så gick vi tillbaka till tjena kapten eftersom vi skulle lämna hamnen och åka ut till viken. och där var det massa sköldpaddor som tittade upp ur vattnet! :)

försökte ta bilder på båten.. här uppe sov vi.


första middagen var vi bara 11 pers. stockholm + norge. under natten kom 7 pers till. 4 äckliga människor från bohuslän, (misstolka mig inte fel. min morfar är från bohuslän och jag har inget emot bohuslän:are, men de där människor var bara pest) BORÅS-HÅKAN och skåne. 




kapten krull informerar hur vi ska åka.

jag lärde alla 10.000. och varje kväll fick jag höra; "denice, när ska vi köra 10.000 igen?" jag fick bli båtens-lektant. och jag ska väl någongång dra upp den jobbiga turken emo också. han var på mig som en fluga runt koskit som robban så fint uttryckte sig!

dags att bädda uppe på däck. titta rakt upp mot himlen som är alldeles svart och stjärnklar. ser helt magiskt ut.

mitt på dagen låg vi på madrasserna och skulle spela yatzy. jag som inte riktigt är med på hur man spelar fick en förklaring av robban. under tiden robban pratar med mig kommer cp-turken och skriker, "deniz deniz deniz" jag börjar redan koka av ilska och bara önskar att någon kan kasta honom över bord. jag ignorerar honom. men det fattar han inte. eftersom alla gäster på båten vet om att jag inte tycker om det han håller på med. så tar robban över situationen. (tjejer är ju värda noll i detta land.) han räcker fram handen och höjer rösten; "LEAVE HER ALONE. GO AWAY!" men jävla cp-turk fattar inte. jag fick alltid sitta i mitten. alltid ha någon runt mig. JÄVLIGT IRRITERANDE. jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på det.

sara köpte glass från glassbåten!

robban fick napp!


vi la till i öçağiz (förra kaptens hemstad, var lite nervös över att springa på honom någonstans) för att bunkra upp båten med vatten etc.






haaha, robban petter-niklas nilsson blev hitler månsson från fritidsresor med sin "ljusblåa" scarf!  


en morgon vaknade jag till och öppnade ögonen till denna vackra utsikt.


vi la till i "love bay" och turkarna grillade fisk på klippan. när jag, sara och gunilla sitter och pratar vid relingen så ser vi att båten bara hostar ut kolsvart olja och sedan smäller det och en stort jävla rökmoln blåser ut från motorn. kapten krull kommer springandes och ner vid motorn. det visade sig sedan att cp-turken hade hällt på alldeles för mycket olja... (det är inte ens hans jobb att hålla på nere vid motorn, det är kaptens!!) så båten kunde ha tagit eld. FÖRSTÅR NI HUR JÄVLA UTVECKLINGSSTÖRD DENNA MÄNNISKA ÄR?! jag hatar det äcklet.

innan middagen gick vi alltid upp till våra madrasser och shottade whisky. haha, nam nam.


under den här middagen var jag så sjukt jävla förbannad. jag bara satt och kokade. så istället för att göra allt förjävligt för alla andra så gick jag iväg. gick upp till däck och satt och tjurade för mig själv. tittade upp på himlen och tänkte på alla fina människor jag har hemma i sverige.


fatma gjorde en jätteäcklig tårta som alla tvingade i sig..... eftersom jag satt med ryggen mot besättningen så fick jag ta christinas tårta i en servett i handen och slänga. för hon höll på att spy.. hahahahaha!!

jag och sara hade gjort ett program för oss 7 nollåttor och först torrsimmade vi på båten och gjorde alla övningar, sedan hoppade vi ner i vattnet och satte ihop det och sedan krumilursimmade vi och hade uppvisning för alla på båten, besättning och de övriga 11 gästerna. vi blev filmade också. SÅ JÄVLA SYNKADE VAR VI. bästa oss. ♥


1. håll i varandras händer och dra in mot mitten (klump)
2. flyt ut på rygg.
3. crawl#1/rygg#2
4. piruett på plats
5. flyt på rygg med benen upp.
6. ner med benen och upp med jazzhänder och snurra runt.
7. flyt in på rygg med ben först.
8. forma benen till en stjärna.
9. benen ihop, flytandes på rygg.
10. sidocykel runt.
11. håll händer och dra in mott mitten (klump)
12. hoppa och skaka bröst. och så applåder på det!

HAHAHAH. Jeg håper nordmennene sette videoen på youtube slik at du kan se hvor i sync vi er.


jag tog upp min pincett och fickspegel för att noppa ögonbrynen. och som den stora familjen vi var, så noppade alla ögonbrynen. vi delade på allt! :) robban behövde iof inte noppa själv.. haha.





sara, hjärtat, magne, marit, reidar, anita, jenny och gunilla åkte iväg för att vara några timmar på hamam med massage och gud vet allt. (jag tackade bestämt nej. inte hamam igen. det har jag stått fast vid ända sedan vi var på hamam för ett år sen. aldrig igen.) kapten och cp-turken höll på att larva sig i livbåten så båten höll på att kapsejsa. ni ser ju att den är överfull. jävligt barnsliga turkar.

här har de redan blött ner gunilla. därför står hon upp. och utskällning fick de också! HEJA!


sista kvällen visade kapten verkligen sitt rätta jag. en töntig liten barnrumpa är han. han delade ut utvärderingar till oss alla. och jag följde i helt ärligt. sa vad jag tyckte om besättningen - inte ok. maten - helt ok. och att jag inte kommer rekommendera det här till någon. (inte dessa turkar iaf) och vad resten av alla gav för utvärderingar vet jag inte, men ingen skrev sin mailadress. och då flippade turk-kapten. han rev sönder utvärderingarna rakt framför ögonen på oss och lacka totalt. MAN BA?! varför skulle vi vilja ge ut våra mailadresser till dig? finns inget tvång. han sjönk så lågt i våra ögon att han var UNDER botten på havsbotten.


klockan 10 på lördagsmorgonen fick vi äntligen lämna båten. bara 13,5 timme kvar tills planet hem går... vi fick skjuts till ett hotell i antalya. vi antog att vi bara skulle få låsa in våra väskor i ett rum och sedan få låna någon dusch i något omklädningsrum (så har det varit när vi varit i marmaris) men så kommer vi till hotellet och vi får 4 hotellrum helt gratis!!!! LYYYYYYYX!!

hotellrum! havsutsikt! AC! badkar! badrum man kan stå i utan att slå huvudet i taket!

det låg iof en död kackerlacka på balkongen.. haha. men men. vi hade ett badrum, där man kan gå på toaletten helt normalt och ett stort jävla badkar! haha. se så man kan uppskatta de mest vanliga saker man tar för givet varje dag.

haha, eftersom vi var själva vid poolen (förutom en kille som badade i 5 minuter och sedan försvann) så började gunilla.h ha vattengymnastik med lalla, hjärtat, jenny och ullis. haha. sara fotade allting och jag står längre bak i poolen till vänster och skrattar. gud vad vi är duktiga på att underhålla och roa oss själva med knäppa saker.


så kom det en pytteliten stackars katt jamades och var törstig. så han drack pool-vattnet. hehe.. gott?

efter poolhäng på sex timmar, så shottade vi whisky på hotellrummet och gick ut på stan för att krubba. och vad ser vi? STARBUCKS! ♥ vi käkade en varsin pizza på jolly joker. och sedan korsade vi gatan för att gå in i shoppingcentrumet.. där var det säkerhetskontroll för att få komma in. den turkiska tjejen som stod där började prata turkiska med mig och jag fattade noll och visade det ganska tydligt med min skrynklande min. "are you not turkish?" frågar hon mig. nej, skrattar jag. när vi sedan är på väg tillbaka till hotellet stannar en annan turkisk kvinna mig precis när jag gått över övergångstället och pratar turkiska med mig också. jag gör i princip samma skrynklande min till henne också. hon trodde också jag var turk?! SER JAG TURK UT?!

och så var det dags att packa väskan och åka hem. vi fick vänta en stund på taxin som skulle ta oss till flygplatsen. mmmmhm. den krockar. och vi flyger i bilen och mitt ben skrapas upp mot stolen framför mig.


när vi kommer fram ser vi att vårt flygplan är försenat... jag tänkte bara; "ja. med våran tur så kommer vi väl krascha med flyget också så vi aldrig kommer hem." så vi fick ju spendera X antal timmar på flygplatsen. jag somnade på bänkarna och sov bort minst 2 timmar. jävligt skönt. men så kom planet. och vi kom på. då var det 3 matförgiftade människor på. och skrikande jävla barnungar.. önskar jag hade en pistol så jag kunde skjuta mig i huvudet.

men så landade vi. trötta och levande på arlanda.

taxi hem och till sin egen stora fina säng. ♥


resan var kaos. men den var ändå bra. pga alla våra nya familjmedlemar, norrmännen, skåningarna, järngänget så var det värt allt trubbel. det känns ju så tomt nu att vakna och inte ha alla runtomkring sig. ingen frukost som är framdukad. man kan inte hoppa från relingen ner i turkost vatten och flyta omkring och prata skit med alla. (saknar) men jag har sagt det förr och säger det igen; INGENTING SLÅR VECKAN PÅ NOYAN BARIS OCH KAPTEN MUCAHIT, 2010. ♥

det är helt sjukt. det är redan två veckor sedan ellen och anneli var här i stockholm. men idag har kära ellen namnsdag så då säger vi GRATTIS till henne! men att det är surströmmingspremiär (står i kalenderna), det går fetbort. yäck.

längtar till att åka till borås i september!

för det första; jag älskar min telefon.

jag har tvättstugan. springer upp och ner och bökar runt. sist när jag skulle gå upp hade jag massa saker i händerna, inklusive min älskade telefon. jag börjar tappa nyckeln och försöker rädda den (for what? it won't break) får tag i nyckeln, men så tappar jag istället telefonen. (ja, den ganska är lite onödigt stor och bred och jag har små händer så den bara glider ur handen) rakt ner i stentrappan. HELVETE. men så studsar den. ner mellan trappan och väggen. så hör man; BOM. BOM. rakt ner i stentrappan under. jag springer ner och hittar den liggandes på marken långt ifrån trappan. helvete, helvete, skärmen är spräck! tänker jag. men det är den inte. den är inte ens skadad. den bara ligger där och väntar på mig. världens bästa telefon! ♥ inte skrämma mamma sådär.


men nu måste jag rappa på, min älskade svägerska och brorson är påväg hit. de är nog framme om 15. och jag måste ner och hämta upp allt från tvättstugan. pusshej!

snart är jag där, igen. på den platsen jag var torsdagen den 2 september, 2010. nästan exakt ett år sen. den dagen kommer jag aldrig glömma. för det första är det en av de värsta dagarna i mitt liv. för det andra så är det en av de bästa dagarna i mitt liv.

jag ska förklara..

på torsdagsmorgonen la vi till vid en ö för att lasta båten med vatten och mat. frukostbrödet kom med en liten man i en båt. frukosten åt vi när vi låg till vid bryggan. när alla var klara och var redo för att sola och bada så lossade vi gületen och åkte vidare till en stor vik. efter ett tag kom vår vän ozzy med sin jetski. här är en bild på honom. jävligt smickrande bild ändå måste jag säga. jag menar, man ser inte hans fula tryne. hans äckliga tänder. och som tur är fastnar inte lukter på kort. svett-alert. här är han:

ozzy frågade mig om jag ville åka med honom på jetskin. självklart svarade jag. vem skulle tackat nej? jag klättrade upp bakom honom och fick hålla i mig för kung och fosterland. helveteijävlar vad han gasade på. rakt ut på havet. han cirkulerade en stor badbåt (i 100 knop!) och jag skrek av adrenalin. men det slutade inte där. han körde bort. långt bort. han skulle visa mig någonting... när vi "kommer fram" tittar jag mig omkring och frågar vad det är han ska visa mig. då hoppar han på mig och våldkysser mig. med tunga och allt. (jag blir äcklad bara jag skriver det!!) jag försöker slita mig loss och skriker "I have a boyfriend!" det spelar ingen roll säger han.

jag var på väg att hoppa av jetskin där. precis just där och simma tillbaka till båten. han vägrade ju starta jetskin. jag hade panik samtidigt som jag var så förbannat jävla arg och äcklad av honom. så jag skrek att han skulle köra tillbaka mig till båten och till min mamma. då startade han jetskin.

när vi kom tillbaka till båten hoppade jag fort av jetskin och simmade fram till stegen och klättrade upp. ångest, ångest, ångest. kände mig inte bara äcklad av ozzy. jag kände mig äcklad av mig själv. jag var smutsig. var det mitt fel? jag satte ju mig på jetskin alldeles själv. jag hade sån ångest att jag inte vågade berätta för någon vad som hade hänt. som tur var åkte han iväg strax därefter.

när jag senare satt och pratade själv med mücahit så berättade jag i förtroende om vad som hade hänt. jag bad honom att absolut inte säga någonting till min mamma eller syster. han blev arg. arg på ozzy. väldigt arg. han ringde upp honom och skrek på turkiska.

när han lagt på sa han; you'll never see him again. och det gjorde jag inte.

på kvällen kom det en stor taxibåt och plockade upp oss + australienare, britter, tyskar, norrmän och alla tänkbara nationaliteter från olika båtar som låg ankrade i den viken. jag och mucahit satt längst fram till vänster. han höll min hand hela vägen. just den känslan just då. helt obeskrivlig. det blir bara fjantigt och överflödigt att försöka förklara. kvällen/natten slutade med att vi var tillbaka på vår båt igen. alla ligger uppe på däck och sover, förutom jag och mucahit som sitter i aktern och tittar på stjärnorna, pussas och bits. and then he said; "I'm falling in love with you.." ♥

Jävlar vad jag har bråkat med herr panikångest idag. Skulle åka till Malins jobb vid medborgarplatsen, för att lämna ett par skor. Först ville jag inte åka. Men jag åkte. Allt panikångesten vill är att jag ska ge upp. Ge mig. Fly. I helvetet heller! Jag vann. Tänker aldrig mer i hela mitt liv förlora mot panikångest-monstret. För jag är så jävla bra.

herregud vad jag är PMSig. och mår dåligt av antibiotika. hemma känns allt ok. känns som man är frisk. kanske inte på hundra procent. men direkt efter promenaden ner till täbban med syster tidigare idag kände jag mig helt vimmelkantig. hann knappt vara där i 30 minuter innan jag trodde jag skulle falla ihop och dö. det blev inte bättre av att syster hade glömt sitt busskort. det känns ju drygt att jag tar bussen och hon går. så jag gick. och det började regna. drygtdrygtdrygt. jag hatar regn bara för att det gör mitt hår lockigt. annars tycker jag om regn. eller inte.

annars är jag mest som en surskallig femåring här hemma. därför gör jag bäst i att låta bli att prata med folk. jag är inte såhär. i vanliga fall. dessutom är jag så förbannat trött på mitt ben och att det ser så jävla äckligt ut med utslagen. jag blir äcklad av mig själv. vill bara att de ska försvinna nu. och vad är grejen med alla blåmärken på mina ben?

imorgon (16/8) kommer hela mitt liv gå under. både mitt leg och mitt busskort går ut! och jag har inte gjort något nytt leg. får väl springa runt med mitt pass. herregud vad P. men busskortet kommer börja gälla igen den 29 aug.

gnällig_tjej87 *gnäll gnäll gnäll*

måndagmorgon och jag har inte kunnat sova. vaknade redan halv fyra. har försökt och försökt och försökt att somna om, men vaknat hela tiden. vilken tur att jag inte ska jobba idag då. ligger bara i sängen med vidöppet fönster, lyssnar och tittar på regnet. det är kallt men det är okej när man är invirad i sitt rosa duntäcke. det är mysigt. det är bara mysigt när man vet att man inte måste gå ut. men vi ska gå ut idag. mycket senare. måste vänta på att lillasyster vaknar. det kan ta några timmar till. vi ska gå till täbban.

har degat hela dagen.. blev så otroligt trött på att glo på tvn utan att kolla. jag är rastlös men har ingen lust att hitta på något. orkar inte ringa någon, jag orkar inte prata. jag orkar inte lyssna. så jag bestämde mig för att gå ut och gå och lyssna på p3-dokumentären om alexandramannen.. (vilket jävla psykfall!)

det gick inte att få upp tempot i början. kände mig onödigt varm och det kändes som feber. sen kändes det som jag skulle svimma när som. sen slog det mig; man kanske ska vila när man äter antibiotika? så jag gick inte alls fort. gick bara runt i täby i 1 timme med hörlurar i öronen och regn fallandes från himlen.

när jag kom hem la jag mig i badet, hann knappt kliva ur innan lisa och erik kom hem. nu har jag smort in mitt förstörda ben med en salva som luktar avloppsvatten (men som verkar funka) och myst ner mig i mjukiskläder och kollar på film.

fruktansvärt underbart att inte jobba imorgon! dessutom blev jag väckt av sms från toyboy redan halv tio imorse. jag som sov så skönt och jag som hade tänkt att jag skulle få en lång sovmorgon. det är ju söndag.

på fredag åker jag. äntligen. på fredag åker jag tillbaka till mitt älskade turkiet. båtluffarlivet ♥

så himla skönt att bara få fly sverige. fly bort från mobil, internet, facebook och bloggar. jag önskar att jag kunde lämna huvudet hemma också. jag orkar inte med alla tankar just nu. å. bara sola och bada och sola och bada, tills jag inte har några hjärnceller kvar. bara läsa bok efter bok efter bok. jag tänker nog fanimig ta med mig 6 tärningar och lära alla tärningsspelet a'la sepp.

men ingen resa kommer någonsin kunna slå veckan på noyan baris och kapten mücahit 2010. (♥ ♥ ♥)

gick ut på promenad med morbror igår + fingal & bitchen. vi gick 1 mil och var ute i 2,5 timme. jag älskar att vara i skogen. lugnt.. fridfullt och ingen stress. dessutom så har vi nu upptäckt att stockholmare är trevliga i motionsspåret. coolt.



bad fingal att ge mig en snygg pose. det här var det bästa han kunde bjuda på. *WILD AND CRAZY*

steffi sov ju över inatt. imorse vaknade jag och mådde rätt illa. jävla antibiotika. det snurrade i huvudet. hade mest noll balans. ja, det kändes som en riktigt dålig bakfylla. jag tycker inte om att erkänna när jag mår dåligt. men jag var tvungen. så steffi pysslade om mig och sa åt mig att lägga mig på soffan. jag somnade. det var bara bra, jag mådde bättre när jag vaknade efter en timme.

vi tog en liten långsam promenad ner till täbban. steffi sa att hon skulle bjuda mig på lunch och det gjorde hon. vi satt ute vid fontänen och åt. sen gick vi runt lite i centrum innan vi tog varsin buss hem. ♥

på vårdcentralen var det 2 timmar och 15 minuters väntetid. men jag stannade inte kvar där, jag gick tillbaka till lägenheten - som ligger rakt över stora livsfarliga korsningen. skönare att sitta hemma och glo istället än bland alla sjuka människor. själva mötet med läkaren gick på 2 sekunder. hon bara gav mig antibiotika och någon jävla kräm. japp, 10 dagar med antibiotika. ogilla.

pappa kom med bilen precis när jag var klar. vi åkte till täby. vi rensade ut gamla stationära datorer och andra tekniska saker vi inte använder. och så skulle vi bära ner vår jumbo-tjockisTV. asså, den är verkligen gigantisk. jag orkade bära den. men inte nerför trappan. kom inte ens halvvägs ner för första trappan. och då är det ju 3,5 trappor kvar. så den får stå kvar här i vardagsrummet till erik kommer hem. han kanske är starkare än mig.. eller har större händer. min fingrar kunde inte hålla kvar greppen. irriririirrrri.

jag skulle duscha innan vi åkte. pappa satt och väntade i soffan. när jag kom ut tittade han på mig och bara; "jaha.. och så måste du torka håret och sånt eller?" ja, svarade jag. jag ska föna håret, platta det och sminka mig.

nästa gång jag tittade på honom så låg han och sov..


efter vi hade varit på hagbytippen och slängt all elektronik åkte vi upp till norrtälje. och kolla. kolla bilen! scooby doo bil!!!


jag, jonas och pappa gick till albins dagis och hämtade honom. och sen sprang och hoppade vi hela vägen hem för att leka på gården, med bollar, bilar och katten jang.


christin ringde och frågade om jag och albin ville komma och möta henne. så jag skrek på pappa att ta albin i handen och springa till bussen, medans jag tog mina skor och strumpor i handen och sprang. haha, men vi hann!


jonas lagade mat, albin och farfar lekte på övervåningen och christin sminkade mig med sitt nya smink. vi åt middag och sen var klockan rätt mycket så då pussades och kramades alla hejdå.


jag var hemma i cirka en timme själv, innan steffi kom. vi satt och drack vin, lyssnade på musik och pratade på balkongen tills det blev alldeles för kallt. men när steffi började gäspa vid halv ett så sa vi godnatt och la oss.

snacka om att ha hjärnsläpp idag. kändes som jag satt på jobbe utan huvud. jag vet inte vad jag pysslade med. kan bero på att jag inte sovit alls under natten och kl.0620 gav jag upp drömmen om att få sova lite iaf. så... var cptidig på kontoret. men det gjorde ju så att jag fick gå tidigare. eller fick och fick. I DID.

åkte hem till södermalm och fick middag av mamma. ska ju sova här i natt. damdidam. tänk att jag bodde här en gång i tiden. jaja, tappar tråden igen. efter middagen mötte jag upp malin i liljeholmen i världens snyggaste outfit. en stor svart tjocktröja. ett par blåa mjukisbrallor med vita målarfärgfläckar på och vita (numera gråa), trasiga converse. snyggaste tjejen på stan.

vi åkte till globen och lallade runt. (åh. förlåt! ericsson globe - SÅ JÄVLA TÖNTIGT NAMN!)

malin skulle hoppa samtidigt som jag tog kort. vi var inget bra team. det svarta är malin och den vita gubben är så som det skulle sett ut! ;) om ni inte förstod det liksom.

PUSS PUSS PÅ ER! ♥ (haha, min ena näsborre är gigantisk!)


jag sover hemma hos mamma inatt för att jag måste gå till vårdcentralen här i hornstull imorgonbitti, bara för att jag fortfarande står skriven här på södermalm. jag får inte gå till läkaren i täby. bböö. men det är ok. pappa kommer med bilen imorgon och plockar upp mig och mitt nya balkongbord och så åker vi till täby. TUR, för jag har varken smink, tandborste eller nya kläder med mig hit. fräsch_tjej_2011.

aw. mamma har bäddat så fint till mig i vardagsrummet. godnatt!

ÄCKLIGT, ÄCKLIGT, ÄCKLIGT. jag är så otroligt trött på mina utslag på benet nu som KLIAR så jag vill dö. jag har ingen aning om vad det är för något. jag vet inte varför eller var jag fått det ifrån. det började för en månad sen. men då var de pyttesmå och bara några stycken. men nu.. när jag kliat sönder allt, så växer de och förökar sig. jag är rädd. VAD ÄR DET FÖR NÅGOT?!


säg bara inte att det är skabb. då dör jag.




imorgon går jag till vårdcentralen. GIVE ME DRUGS.

IDAG när jag satt på gröna linjen (tunnelbanan mot ghetto-farsta) så kom min hemlösa-kompis igen. idag fick hon en hel tjugolapp och vet ni hur glad hon blev? jag blev alldeles röd i ansiktet och generad för att jag råkade göra henne så glad över en liten tjugolapp. och då blev jag glad. :)

dagens andra goda gärning var att tvinga erik till att byta profilbild på facebook.

precis när jag var på G från kontoret så ringde stefanie och frågade om hårfärgning och vilket märke hon skulle köpa och bla bla. och så blev det dagens tredje goda gärning: jag erbjöd mig att färga hennes hår. och när jag var i danderyd sprang jag in på ica och köpte tacosmiddag till oss. jag är så snäll idag!!

stefanie kom 3 minuter efter jag hade kommit hem, så jag hann inte plocka undan all skit som erik och lisa har stökat ner. det såg ut som en svinstia och luktade därefter. hrrf. men regnbågen kikade fram mellan molnen. ah, så fin!



när vi hade ätit klart och håret var färdigt så sjönk vi ner i soffan med varsin kaffe och glodde lite på tv innan steffi var tvungen att gå hem i regnet. muha. ^_^


det är så fruktansvärt tråkigt att gå och lägga sig.. speciellt i tid. men måste.... helst för 1 timme sen typ.

okej, jag är jättefjantig. men jag tycker INTE om när det åskar. det är helt svart ute. det ÖSösösregnar. jag vill åka heeeem! :(

verkligen alla verkar gå runt och bara irriterad sig på folk. folk. alltid dessa folk. vad är det för fel folk?! vilka är dessa folk? jag försöker egentligen bara ignorera folk. krypa in i min egen värld och inte bry mig om folk. nära och kära, javisst. men folk. nej.

jag är trött på att springa i ett hamsterhjul. runt, runt, runt. jag är trött på vardagen. allting är precis som vanligt, men ingenting är som förr. right? jag vill göra något. ändra allt. kan bli irriterad på mig själv också. att jag måste ha förändring typ konstant. det spelar egentligen ingen roll vad för förändringar.. bara något litet räcker. men NU, nu måste något förändras. drastiskt!

igår efter jobbet åkte jag hem och mötte upp morbror och kusin för en promenad. vi gick i 2,5 timme. det var riktigt nice. när vi hade varit ute ungefär 30 minuter så ringde tegel-thomas. (honom har jag inte berättat om än) haha. och jag ville inte svara. (jag vet ju vad han ville prata om!) så då svarade morbror. hahaha-hahaha. "nä, det är ingen denice här."




jag & emma gick hela vägen bort till djursholm. smet in på djursholms kyrkogård för jag vill se det gamla huset där jag jobbade 2008. saknar den familjen. speciellt ungarna.

jag var inte ens trött efter vår långpromenad. och det tråkiga var att jag glömde min stegräknare hemma, så vi vet ju inte hur långt vi hade gått. men det blev ju ett X-antal km.

nu måste jag ta le busso.

Å-nej. nu har borås åkt hem. det är tomt. men jag (och jag HOPPAS ells & anneloo också) har haft en så jävla bra helg! justjustjust nu orkar jag inte blogga ordentligt. heehee. jag är så trött i huvudet. men kan bara säga att jag gillar systrarna som fan. nu börjar jag bli osäker på om det är borås jag tycker om så mycket, det kanske bara är att jag gillar att hänga med syrrorna och sen spelar det ingen roll var vi är? ska smsa båda och kolla vem det är som glömt ett brunt skärp, jag gissar på att det är anneloo.

men hörrni, imorgon blir det bättre bloggis!


och haallå.
det är min namnsdag idag och stefan var väl typ den enda som sa grattis på riktigt. skärpning ;)

stefanie peppade mig som fan igårkväll. så i höst kommer det att hända grejer. tänker inte säga vad det är nu. nanana. men jag måste komma ifrån stockholm snabbare än snabbast! inte att jag vill ifrån fina, vackra stockholm, men jag vill ifrån stockholmare. dryga_jävlar_08. jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, men jag vet på't ungefär. och jag vet vad jag vill göra. och för att kunna göra det, vet jag vad jag måste göra. och jag har hösten på mig. jag vet, jag vet, jag vet! jag ska, jag ska, jag ska! jag vill, jag vill, jag vill!

och strax är jag klar med allt jag skulle göra idag..



jag har idag..
dammsugit.
moppat golv.
dammat.
diskat.
skurat badrum. (väggar, handfat, badkar, toa)
rensat avlopp.
bäddat rent i två sängar.
tvättstugat.
och nu är det bara handtvätt av bh:ar kvar.

+ att jag har hunnit ha två kaffedejter med ells! planerat morgondagen och helgen. tagit små pauser för att sitta i solen och läsa lite. bloggat. klippt naglarna. och kollat på reprisen av allsång på skansen eftersom min gamla universitet-kompis hanna dorsin var med (nunnan) och sjöng att det är bögarnas fel. haha, bästa ju!

jag har inte hunnit duscha och jag har ont i halsen. men vad gör det om 100 år? :)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13415885.ab

satt och läste på aftonbladet.se precis och såg den här bilden. plus texten; flicka hittad på botten av sjö. det är ju borås. det är ju kype. dit vi gick på lördagsnatten och skulle bada och thomas gjorde vurpan på bryggan.

nu är tvättstugan klar och jag är så lättad. tvättstugan är så tråkigt. steffi vaknade till liv och joinade mig ute på balkongen på lite kaffe och en cigg och sedan gick hon hem. nu har jag börjat med det stora projektet att vända upp och ner på lägenheten. man måste ju ha det rent och städat när man får finbesök från borås imorgon!! ♥

hann mer eller mindre komma hem, äta middag, trötta till mig lite, ligga i soffan och sen ringde mobilen. steffi frågade om hon fick komma över och dricka kaffe. det fick hon. så vi satt på balkongen tills det blev mörkt och vi fick gå och hämta filtar. totalt blev det fyra timmar.. sen vägrade jag låta henne gå hem själv på självaste spöktimmen bort till gribbylund. (täbys ghetto.) så hon fick lägga sig i sängen i v-rummet och sova kvar.

hahaha, kolla steffis fötter. helt underbar solbränna!!!

även fast jag inte somnade förrän 1-något, så vaknade jag till liv alldeles själv kvart över 6. tvättstugan började 7. HELT JÄVLA OMÄNSKLIGT. så nu får jag väl snart gå ner igen och ladda om bössan. måste nog krossa fingrarna och hoppas på att torkskåpet forfarande inte är paj.

mellan 0830-0900 är det kaffedejt med ells!

storebror kom ner till kontoret och vi tog bilen med mamma till farsta centrum och käkade lunch i solen. jag tog inte potatis och fläsk.. eller vad det var som de åt. jag åt avokado och kyckling-sallad med en jävla massa vitlöksdressing. jag ska hångla så jävla mycket ikväll.

efter jobbet igår gick jag hem till petra. hon bor typ 700 meter ifrån kontoret. liam sov när jag kom, så vi satt på uteplatsen och drack kaffe. när liam vakna fick han joina oss och äta middag. ali kom hem och det blev en skitrolig diskussion om "kurd-brallor". jag garva så jag grät!

vi skulle gått på promenad igen, men det regnade.. och sen fastna vi i v-rummet där liam fick testa sina nya kläder och den nya mössan som han älskade. ^_^

vi tog en mini-promenad när jag skulle åka hem. satte mig på tunnelbanan vid 1840, ungefär. och var inte hemma i lägenheten förän 20.20. jag sysselsatte mig med att lyssna på p3-dokumentären om hagamannen, så tiden gick rätt snabbt ändå. och snacka om trött_tjej_3000 när jag kom hem. lagade lite käk, åt, brände tungan, åt lite. slöglodde BBT (big bang theory - jag avskydde det förut, men erik har massa avsnitt på tvns hårddisk så jag har liksom fastnat nu) och halvsov i soffan.

som tur var ringde christin 22 och räddade mig från en natt på soffan. sen var det tack och godnatt och jag hann knappt lägga mig i sängen innan jag var helt bombad i huvudet. förutom att jag vakna till vid oskars kl. 23-sms, men resten av smsen hörde jag inte.  :) :) :)

jag försov mig imorse.... bara för att toyboy ringde mig tjugo över tre i natt. jag trodde det var mitt alarm och var på väg upp ur sängen. det är ingen bra idé för sömnen att prata sig till liv i en kvart och sedan försöka somna om.. jag drömde bara mardrömmar!

men, i alla fall. det var inte det jag skulle skriva om. och jag tänker inte skriva om mardrömmarna som jag hade om isaks mamma, maria.. monster. jaja, tappa inte tråden igen. det jag skulle skriva egentligen var att jag och petra träffades i farsta strand, köpte kaffe och gick sedan ner mot vattnet och promenerade runt innan vi svängde förbi kontoret och kramades hejdå.

vi funtar på att ses sen igen efter jobbet och kanske gå en till, lite längre promenad. får se hur vädret tänker bete sig. för nu börjar det mulna på, fy och tvi dig regnet.

kanske ska fortsätta jobbaaaaa.... nu?

För ett tag sen när jag åkte tunnelbana, kom det en kvinnlig hemlös och tiggde pengar. Jag gjorde som jag brukar göra. Jag ignorerade henne. Direkt efter fick jag jätteont i hjärtat och dåligt samvete. Varför vet jag inte. Men det var något äkta med henne. Jag lovade mig själv att, nästa gång jag ser henne ska jag ge henne pengar. Och nu idag, alldeles nyss kom hon. Och jag gav henne det jag hade löst i plånboken. Det känns inte bara bra att jag gav henne pengar, utan att jag höll det jag lovade mig själv. :)