Hope.

åkte till mamma i söndagskväll. det gick hyffsat bra. vi åt hemmagjord nachostallrik och drack pyttelite vin. såg på söndagsfilmen om anna nicole smith och sedan sova. imorse fick jag kaffe serverat och sedan ladda jag för att åka till kliniken i gamla stan. hornstull - gamla stan. det är inte långt, max 5 minuter med tbanan..

...för mig kändes det som en evighet. jag hyperventilerade. trodde jag slutade andas. fick ingen luft. det tryckte i bröstkorgen. hade stickningar i händerna och hade någon form av klaustrofobisk känsla. när vi gick av i gamla stan kunde jag inte stå på benen. vi satte oss på bänken på perrongen och jag fortsatte att skaka. och började gråta. VA? varför får jag panikångest hela tiden?

jag pushade mig själv bort till kliniken, och konsultation. allt gick bra. om 5 veckor börjar första behandlingen. det var inte lika jobbigt att åka tbanan hem. mamma gick iväg och köpte wienerbröd. :) sen tog vi bussen till SPM. det gick också hyffsat bra. pratade med en psykolog och läkare. vi kom in på busskrocken i mars, att sista gången jag skar mig var i april och Nabi.

läkaren skrev ut ångestdämpande tabletter åt mig. jag tog den första för 20 minuter sen. jag vill att det ska hjälpa. vill inte uppleva den där skiten igen.

mamma köpte en ny almanacka åt mig idag, eftersom min gamla bara hade 2 veckor kvar. och hon hämtade ut mina tabletter. och köpte mat. som vi åt på balkongen med kvällssolen och mitt favoritvin. och till efterrätt gjorde hon strawberry/rhubarb pie (jordgubb&rabarberpaj) med vaniljsås.

min mamma är bäst i hela världen.
hon som satt och höll om mig idag när jag behövde det som mest.