Hope.

jag är en sån person som skulle vilja kunna ställa mig rätt upp och ner och bara skrika och gråta ut exakt vad jag känner (jag vet inte vad jag känner!) och jag kan inte. jag vänder det inåt. nu har jag gjort det alldeles för länge. och nu står jag inte ut längre. jag måste skrika och gråta - men det går inte. ångest.

det känns bara som ett stort svart hål inuti mig. jag bryr mig inte om någon. jag kan inte känna någon empati för någon, för jag orkar inte med mina egna känslor. kan inte hålla de i schack längre. ta mitt skimmer, för jag brinner. jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks. jag har givit dig allt, jag har ingenting kvar. jag har ingenting kvar.