This is your moment. No hesitations.
vaknade klockan fem inatt och tänkte "va? vadå? va? ska jag upp nu?" men såg klockan och tänkte, "gud vad skönt. två timmar till." alarmet ringde 07, och jag skulle bara snooza lite. vaknar upp 8 och tänkte, "har det gått fem minuter nu?" sen var det bara att rusa upp. kvart över 9 gick bussen. anlände halv tio, men sen irrade jag omkring i 50 minuter i spöregn, blåst och ja.. kallt. hittade tillslut lokal 1503 (alltså, universitetet är SÅ JÄVLA STOORT!) jag var dock 20 minuter sen. men men. jag kom fram, jag kom dit och jag trivs! och jag var iaf inte sist in i klassrummet. haha!
hittade två kompisar direkt, varpå den ena heter jannica, och är nu indelad i grupp #1. och redan på onsdag ska vi lägga ut en uppsats på mondo... från en bok på engelska ang. kommunikation och utvecklingsvillkor. skjut mig? nu är jag ute på djupt vatten och cyklar. vad har jag satt mig själv in i? aja, det är bara att bita i det sura äpplet. I'M GONNA DO THIS!
åkte sedan till jobbet, med lockigt hår efter allt regn, och hamnade vid fikabordet med blandannat blomman, anders och spöket kasper/jesper/och/jonathan. haha, anders är så jävla skön. chefen kom sen och gnällde på att vi hade tagit en alldeles för lång lunchbrejk. efter lite jobb var det dags att åka hem.
hann med ica på vägen hem med och hjälpte en gammal tant på bussen. stolt, på tal om stolt så är min mamma JÄÄÄÄÄÄÄTTESTOLT att jag numera pluggar på universitetet. eftersom jag är den första som gör det! :)
jag är med andra ord typ DÖD nu. har nyss slängt i mig middagen. jag längtar efter sängen! men klockan är fan bara kvart i 7. vad är det här?! det är ju bäcksvart ute. zzzz.
PS. måste bara kommentera att jag är jävligt stolt över mig själv också. för ett år sen vågade jag inte ens gå utanför lägenheten. låg och vred mig själv i panikångestattacker och grät livet ur mig. men det går att ta sig igenom tuffa tider. se vart jag är idag! kämpar som fan fortfarande. men det går om man vill!!!! JAG ÄR SÅ JÄVLA BRA!
