Hope.

höst-depp-deluxe. sitter och tittar på bilderna från turkiet och drömmer mig bort. självklart hade jag hemlängtan när vi var där, men ändå. jag var så lycklig där nere. livet var så enkelt. och den sista veckan gick alldeles för fort. på onsdagskvällen gick jag ner i hytten och grät lite. varför vet jag inte riktigt. kanske var det för vi bara hade två dagar kvar i paradiset och att det var mycket som pågick hemma just på onsdagen. men dagen efter, var ändå den mest händelserika dagen. det var den värsta dagen och samtidigt min lyckligaste dag. det känns som om det bara var en underbar dröm.