Beauty isn't how you look, it's the size of your heart.

på vårdcentralen var det 2 timmar och 15 minuters väntetid. men jag stannade inte kvar där, jag gick tillbaka till lägenheten - som ligger rakt över stora livsfarliga korsningen. skönare att sitta hemma och glo istället än bland alla sjuka människor. själva mötet med läkaren gick på 2 sekunder. hon bara gav mig antibiotika och någon jävla kräm. japp, 10 dagar med antibiotika. ogilla.

pappa kom med bilen precis när jag var klar. vi åkte till täby. vi rensade ut gamla stationära datorer och andra tekniska saker vi inte använder. och så skulle vi bära ner vår jumbo-tjockisTV. asså, den är verkligen gigantisk. jag orkade bära den. men inte nerför trappan. kom inte ens halvvägs ner för första trappan. och då är det ju 3,5 trappor kvar. så den får stå kvar här i vardagsrummet till erik kommer hem. han kanske är starkare än mig.. eller har större händer. min fingrar kunde inte hålla kvar greppen. irriririirrrri.

jag skulle duscha innan vi åkte. pappa satt och väntade i soffan. när jag kom ut tittade han på mig och bara; "jaha.. och så måste du torka håret och sånt eller?" ja, svarade jag. jag ska föna håret, platta det och sminka mig.

nästa gång jag tittade på honom så låg han och sov..


efter vi hade varit på hagbytippen och slängt all elektronik åkte vi upp till norrtälje. och kolla. kolla bilen! scooby doo bil!!!


jag, jonas och pappa gick till albins dagis och hämtade honom. och sen sprang och hoppade vi hela vägen hem för att leka på gården, med bollar, bilar och katten jang.


christin ringde och frågade om jag och albin ville komma och möta henne. så jag skrek på pappa att ta albin i handen och springa till bussen, medans jag tog mina skor och strumpor i handen och sprang. haha, men vi hann!


jonas lagade mat, albin och farfar lekte på övervåningen och christin sminkade mig med sitt nya smink. vi åt middag och sen var klockan rätt mycket så då pussades och kramades alla hejdå.


jag var hemma i cirka en timme själv, innan steffi kom. vi satt och drack vin, lyssnade på musik och pratade på balkongen tills det blev alldeles för kallt. men när steffi började gäspa vid halv ett så sa vi godnatt och la oss.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0