Hope.

för det första; jag älskar min telefon.

jag har tvättstugan. springer upp och ner och bökar runt. sist när jag skulle gå upp hade jag massa saker i händerna, inklusive min älskade telefon. jag börjar tappa nyckeln och försöker rädda den (for what? it won't break) får tag i nyckeln, men så tappar jag istället telefonen. (ja, den ganska är lite onödigt stor och bred och jag har små händer så den bara glider ur handen) rakt ner i stentrappan. HELVETE. men så studsar den. ner mellan trappan och väggen. så hör man; BOM. BOM. rakt ner i stentrappan under. jag springer ner och hittar den liggandes på marken långt ifrån trappan. helvete, helvete, skärmen är spräck! tänker jag. men det är den inte. den är inte ens skadad. den bara ligger där och väntar på mig. världens bästa telefon! ♥ inte skrämma mamma sådär.


men nu måste jag rappa på, min älskade svägerska och brorson är påväg hit. de är nog framme om 15. och jag måste ner och hämta upp allt från tvättstugan. pusshej!