Hope.

herregud vad jag är PMSig. och mår dåligt av antibiotika. hemma känns allt ok. känns som man är frisk. kanske inte på hundra procent. men direkt efter promenaden ner till täbban med syster tidigare idag kände jag mig helt vimmelkantig. hann knappt vara där i 30 minuter innan jag trodde jag skulle falla ihop och dö. det blev inte bättre av att syster hade glömt sitt busskort. det känns ju drygt att jag tar bussen och hon går. så jag gick. och det började regna. drygtdrygtdrygt. jag hatar regn bara för att det gör mitt hår lockigt. annars tycker jag om regn. eller inte.

annars är jag mest som en surskallig femåring här hemma. därför gör jag bäst i att låta bli att prata med folk. jag är inte såhär. i vanliga fall. dessutom är jag så förbannat trött på mitt ben och att det ser så jävla äckligt ut med utslagen. jag blir äcklad av mig själv. vill bara att de ska försvinna nu. och vad är grejen med alla blåmärken på mina ben?

imorgon (16/8) kommer hela mitt liv gå under. både mitt leg och mitt busskort går ut! och jag har inte gjort något nytt leg. får väl springa runt med mitt pass. herregud vad P. men busskortet kommer börja gälla igen den 29 aug.

gnällig_tjej87 *gnäll gnäll gnäll*