torsdag 2 september, 2010.
snart är jag där, igen. på den platsen jag var torsdagen den 2 september, 2010. nästan exakt ett år sen. den dagen kommer jag aldrig glömma. för det första är det en av de värsta dagarna i mitt liv. för det andra så är det en av de bästa dagarna i mitt liv.
jag ska förklara..
på torsdagsmorgonen la vi till vid en ö för att lasta båten med vatten och mat. frukostbrödet kom med en liten man i en båt. frukosten åt vi när vi låg till vid bryggan. när alla var klara och var redo för att sola och bada så lossade vi gületen och åkte vidare till en stor vik. efter ett tag kom vår vän ozzy med sin jetski. här är en bild på honom. jävligt smickrande bild ändå måste jag säga. jag menar, man ser inte hans fula tryne. hans äckliga tänder. och som tur är fastnar inte lukter på kort. svett-alert. här är han:
ozzy frågade mig om jag ville åka med honom på jetskin. självklart svarade jag. vem skulle tackat nej? jag klättrade upp bakom honom och fick hålla i mig för kung och fosterland. helveteijävlar vad han gasade på. rakt ut på havet. han cirkulerade en stor badbåt (i 100 knop!) och jag skrek av adrenalin. men det slutade inte där. han körde bort. långt bort. han skulle visa mig någonting... när vi "kommer fram" tittar jag mig omkring och frågar vad det är han ska visa mig. då hoppar han på mig och våldkysser mig. med tunga och allt. (jag blir äcklad bara jag skriver det!!) jag försöker slita mig loss och skriker "I have a boyfriend!" det spelar ingen roll säger han.
jag var på väg att hoppa av jetskin där. precis just där och simma tillbaka till båten. han vägrade ju starta jetskin. jag hade panik samtidigt som jag var så förbannat jävla arg och äcklad av honom. så jag skrek att han skulle köra tillbaka mig till båten och till min mamma. då startade han jetskin.
när vi kom tillbaka till båten hoppade jag fort av jetskin och simmade fram till stegen och klättrade upp. ångest, ångest, ångest. kände mig inte bara äcklad av ozzy. jag kände mig äcklad av mig själv. jag var smutsig. var det mitt fel? jag satte ju mig på jetskin alldeles själv. jag hade sån ångest att jag inte vågade berätta för någon vad som hade hänt. som tur var åkte han iväg strax därefter.
när jag senare satt och pratade själv med mücahit så berättade jag i förtroende om vad som hade hänt. jag bad honom att absolut inte säga någonting till min mamma eller syster. han blev arg. arg på ozzy. väldigt arg. han ringde upp honom och skrek på turkiska.
när han lagt på sa han; you'll never see him again. och det gjorde jag inte.
på kvällen kom det en stor taxibåt och plockade upp oss + australienare, britter, tyskar, norrmän och alla tänkbara nationaliteter från olika båtar som låg ankrade i den viken. jag och mucahit satt längst fram till vänster. han höll min hand hela vägen. just den känslan just då. helt obeskrivlig. det blir bara fjantigt och överflödigt att försöka förklara. kvällen/natten slutade med att vi var tillbaka på vår båt igen. alla ligger uppe på däck och sover, förutom jag och mucahit som sitter i aktern och tittar på stjärnorna, pussas och bits. and then he said; "I'm falling in love with you.." ♥
jag ska förklara..
på torsdagsmorgonen la vi till vid en ö för att lasta båten med vatten och mat. frukostbrödet kom med en liten man i en båt. frukosten åt vi när vi låg till vid bryggan. när alla var klara och var redo för att sola och bada så lossade vi gületen och åkte vidare till en stor vik. efter ett tag kom vår vän ozzy med sin jetski. här är en bild på honom. jävligt smickrande bild ändå måste jag säga. jag menar, man ser inte hans fula tryne. hans äckliga tänder. och som tur är fastnar inte lukter på kort. svett-alert. här är han:
ozzy frågade mig om jag ville åka med honom på jetskin. självklart svarade jag. vem skulle tackat nej? jag klättrade upp bakom honom och fick hålla i mig för kung och fosterland. helveteijävlar vad han gasade på. rakt ut på havet. han cirkulerade en stor badbåt (i 100 knop!) och jag skrek av adrenalin. men det slutade inte där. han körde bort. långt bort. han skulle visa mig någonting... när vi "kommer fram" tittar jag mig omkring och frågar vad det är han ska visa mig. då hoppar han på mig och våldkysser mig. med tunga och allt. (jag blir äcklad bara jag skriver det!!) jag försöker slita mig loss och skriker "I have a boyfriend!" det spelar ingen roll säger han.
jag var på väg att hoppa av jetskin där. precis just där och simma tillbaka till båten. han vägrade ju starta jetskin. jag hade panik samtidigt som jag var så förbannat jävla arg och äcklad av honom. så jag skrek att han skulle köra tillbaka mig till båten och till min mamma. då startade han jetskin.
när vi kom tillbaka till båten hoppade jag fort av jetskin och simmade fram till stegen och klättrade upp. ångest, ångest, ångest. kände mig inte bara äcklad av ozzy. jag kände mig äcklad av mig själv. jag var smutsig. var det mitt fel? jag satte ju mig på jetskin alldeles själv. jag hade sån ångest att jag inte vågade berätta för någon vad som hade hänt. som tur var åkte han iväg strax därefter.
när jag senare satt och pratade själv med mücahit så berättade jag i förtroende om vad som hade hänt. jag bad honom att absolut inte säga någonting till min mamma eller syster. han blev arg. arg på ozzy. väldigt arg. han ringde upp honom och skrek på turkiska.
när han lagt på sa han; you'll never see him again. och det gjorde jag inte.
på kvällen kom det en stor taxibåt och plockade upp oss + australienare, britter, tyskar, norrmän och alla tänkbara nationaliteter från olika båtar som låg ankrade i den viken. jag och mucahit satt längst fram till vänster. han höll min hand hela vägen. just den känslan just då. helt obeskrivlig. det blir bara fjantigt och överflödigt att försöka förklara. kvällen/natten slutade med att vi var tillbaka på vår båt igen. alla ligger uppe på däck och sover, förutom jag och mucahit som sitter i aktern och tittar på stjärnorna, pussas och bits. and then he said; "I'm falling in love with you.." ♥
Kommentarer
Trackback
