Hope.

jag har kramp i typ varenda kroppsdel som finns och det är en nerv som ligger klämd i vänster axel och vissa rörelser gör så jääävla ont. men det hindrar inte mig. inte nu. nu börjar man ju se att det faktiskt händer saker och ting. det som är så himla långtråkigt är att vänta på att målarfärgen ska torka. (cirka 2 timmar) tur att jag har rederiet. inne på säsong 4 nu. haha. vilken serie alltså. återkommer om det! ;)

men varken långtråkighet eller kramper hindrar mig från att fortsätta. det som egentligen får mig att fortsätta är #1: självklart att få allt klart någon förbannade gång. #2: jag var riktigt nära på ett nervsammanbrott igårkväll över att det är så smutsigt och stökigt precis ÖVERALLT. flyttkartonger i hela  hallen, cdskivor på matbordet, DAMMIGT av allt slipande, fullt med skor och ytterkläder och tavlor, speglar och lampskärmar i mitt rum tillsammans med skruvmejslar, skruvar, verktyg.. ja. listan blir för lång.

dessutom är köket överbelamrat med disk som vanligt. vanligtvis är det jag som diskar eftersom ingen annan i vår lilla famlij diskar, men nu varken hinner jag eller pallar.

och dammsugaren typ exploderade!! (okej, överdriver en aning.) men den small till och jag blev så jävla skraj och slet ur sladden. öppnade luckade och ja, den behöver nog dammsugas. ironiskt nog.

nu börjar jag ju undra om alla dessa program med "makeover houses 1 week" verkligen bara är EN VECKA. måste ju vara omöjligt. eller kanske inte. de är väl lite fler än bara en person som sliter?

haha. fick helt plötsligt den här på hjärnan. någon annan som mimade till den här när ni var små? det gjorde jag och min syrra iaf. lätt text. dub-I-dub-I-dub-I-dup-bup-bup, dub-I-dub-I-dub-I-yeah-yeah. dub-I-dub-I-dub-I-dup-bup-bup..