Hope.

i måndags glömde jag min älskade halsduk på tunnelbanan. jag glömmer aldrig något. eller. jag förlorade min svarta halsduk till tunnelbanan också, då var vi i zinken och åkte hem fulla och jag var tvungen att spy i en soptunna. i måndags var det iallafall när jag skulle byta från underbara röda linjen till den smutsiga äckliga gröna linjen som jag glömde den. skräcken i den sekunden jag kommer på att jag glömt något. okej, läs allt med en nypa salt, men helt seriöst så ville jag gråta.

jag saknar min fina halsduk.


mh.. ska man tillägga att jag köpte 2 nya halsdukar typ en kvart senare?