Hope.

mitt namn är Denice. mellannamnet är elvira. när jag var liten ville jag ha bokstaven A i mitt namn eftersom "alla andra" tjejer hade det. det var hannah, anna, sandra, sara, carro, katarina... så jag skrev mitt namn; denicea. idag är jag 23 år gammal. bodde i sollentuna på båtmansvägen när jag föddes. föddes på danderydssjukhus en söndag år 1987, första dagen i november. när jag var 1,5 flyttade vi till täby och i det huset bodde vi i fram till 2006. efter några års boende på södermalm i stockholm så är jag återigen tillbaka i täby. men längtar mer än någonsin efter en egen liten lya att få göra mitt. eftersom jag är född i skorpionens tecken och väldigt intresserad av det övernaturliga och allt som har med sådant andligt att göra, så tror jag stenhårt på astronomi också. kanske för att allt som skorpionen står för, passar in på mig. "Skorpionen har lätt för att komma i kontakt med de inre, själsliga djupen och är inte sällan en god människokännnare. Skorpionen stimuleras av utmaningar och är djärv och strategisk. Spänning och dramatik lockar denna hemlighetsfulla natur. God organisationsförmåga hör till bilden och kapacitet att metodiskt genomföra sina planer. Skorpionen vet ändå och kan stundtals ana sig fram genom tillvaron. Få ting undgår Skorpionens skarpa blick." när jag var fem år var min högsta dröm att börja röka. och den drömmen blev tyvärr sann. när jag var tio år köpte jag min allra första väska. en orange/röd björn borg. jag är en sucker för handväskor. när jag var femton år köpte jag min första louis vuitton väska på birger jarlsgatan i stockholm. jag har varit med om en hel del sorger i livet och några kämpiga år med att tycka om mig själv. har gått igenom ett flertal destruktiva år med självskadebeteenden och ätstörningar och försökt ta livet av mig. när jag förlorade alldeles för många nära och kära under några år så blev det för mycket. jag bet ihop och tog studenten. ett mål avklarat och jag var så stolt över mina 2500 poäng. pang boom bang och jag utvecklade panikångest. som värst var det när jag inte ens kunde gå utanför dörren. jag var inlåst i lägenheten pga att jag var inlåst i mitt huvud. jag var rädd för omvärlden. IDAG däremot, har jag gått KBT och lärt mig hur jag ska handskas med det, jag gör saker jag tycker om, jag har börjat plugga och jag har läst en kurs på universitetet på 7,5 poäng. mycket tack vare isse som fick mig att kliva ur panikångestbubblan i juli. så mycket jag har hunnit åstadkommit sedan dess. jag är stolt över mig själv. och jag tycker om mig själv idag. idag är jag en glad tjej som ser ljust på framtiden. som inte bara vill drömma sina drömmar utan vill leva sina drömmar. jag är tjejen som tittar på sina ärr på armen och inte blir ledsen, för jag vet att alla har ärr, mina syns bara lite mer.