Dag 07 – Ett minnen.

först tänkte jag skriva om minnet av när morfar dog. men.. jag orkar inte gå igenom den händelsen i huvudet igen. det gör alldeles för ont. (men jag saknar dig, gubbe!) istället tänker jag skriva om minnet från turkietresan som var nu i somras. den bästa jag någonsin varit på. varför velade jag ens över om jag ville åka eller inte? jag älskar turkiet. och om jag bara visste hur bra jag skulle må där.

den första veckan tänker jag strunta i. den var bra, men inte alls lika bra som vecka nummer två var och allt berodde på mücahit. vilken man. kan inte säga att jag tyckte något speciellt om honom första gången jag såg honom. han var trevlig. men efter första middagen märkte man hans personlighet. lite småkaxig men väldigt omtänksam. mamma frågade mig när vi skulle gå och lägga oss; "gillar du inte honom?" och jag förstår inte varför hon fick det intrycket?

jag vet inte om jag kan säga att jag kände mig attraherad av honom, men jag drogs mot honom. vi kom väldigt bra överens. och eftersom man lever så jävla tätt inpå varandra så blev vi fort väldigt nära. han var jämt på mig med massa practical jokes. när vi satt och åt lunch smög han upp bakom mig med en flaska vatten direkt från kylen och hällde över mig. vi hade låtsasbråk och knuffade på varandra. vi bet varandra så hårt att vi fick blåmärken. ibland satt vi bara tillsammans utanför hans styrhytt och rökte och pratade med varandra. han berättade om sin dotter och han frågade ut mig om allt.

när vi drack öl tillsammans blev han alltid så kärleksfull. kallade mig babe och sa; "I'm falling in love with you." när musiken spelades skulle han alltid dansa med mig. ropade deniz och jagade mig. en kväll satt vi uppe hela själva och han började kyssa mig när vi tittade på stjärnhimlen. dagen efter var vi som ett par. han skulle pussa på mig hela tiden. hela känslan med att vara helt fri och lite småkär och få vara tillsammans 24/7 i världens vackraste miljö är helt obeskrivlig. en typiskt sommar-flirt. men den bästa! :)

det starkaste minnet är när vi är på en klubb mitt i ingenstans och vi dansar tillsammans. och waka waka låten spelas. jag kan fortfarande känna hur jag mådde precis just då. och den låten får mig alltid att tänka på honom och må så bra. my feel good song. jag tycker verkligen om den människan. kommer aldrig glömma honom även fast jag aldrig mer kommer att träffa honom så har han en väldigt stor betydelse. han fick mig att växa något så otroligt på bara en vecka. forever grateful. massa kärlek. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0