Hope.

när vi spenderade våra somrar nere i småland, blekinge, hällevik. så bodde vi i en lägenhetslänga med 5 lägenheter. toaletterna och duscharna befann sig på varje kant av längan. jag var crika sex år och skulle gå på toaletten. jag hade inte sagt till någon att naturen kallade och jag var väl lite lätt klaustrofobisk redan då. alltså; jag låste inte dörren. för jag var livrädd att bli inlåst och ingen visste var jag var. jag satt där och sprattlade med benen och helt plötsligt öppnades dörren och en kvinna var på väg in. jag skämdes livet ur mig. efter det fick lillasyster alltid vakta dörren utifrån. än idag, 17 år senare, kan jag vara nojig att någon ska komma in på toaletten, även fast jag numera ALLTID låser dörren. även om jag är själv hemma liksom.