Hope.

jag är kär. jag tycker inte om att vara kär. misstolka mig rätt. det är helt underbart att vara kär. så mycket känslor, rosa moln och passion, kärlek. men det kan också vara fruktansvärt jobbigt. man är helt utlämnad till en annan person. förtroendet, sårbarheten och respekten. att dela med sig av sig själv och vara en del av den andra. det tar mycket. det är stort. samtidigt som jag vill vara den andra halvan av den andra så är jag fullkomligt livrädd. det är så mycket som ska spela in. kärlek är aldrig lätt. eller ska kärlek vara lätt? hur lätt är det att lita på någon annan när man ibland inte ens kan lita på sig själv? måste man älska sig själv för att kunna älska någon annan? jag har inte svar på alla frågor. jag vet bara att man känner andra genom sig själv. jag är en otroligt känslomässig människa och känslor kan ta över mig totalt. det spelar ingen roll vilken känsla. om jag har ångest, då har jag ångest. om jag är ledsen, då är jag ledsen. om jag är glad, då är jag glad. jag blir lätt påverkad av vad andra känner och det är ibland en negativ egenskap. jag måste våga visa mer känslor utåt. ta för mig av mina känslor. men då blir man så sårbar och jag avskyr det. jag är mer inåtvänd. jag vet inte vart jag vill komma med allt babbel. bara att jag är kär och jag är livrädd.