Dag 25 – Första..
..gången jag träffade Christin.
var precis på samma ställe som den här bilden togs.
det var 2007, den 7 december. jonas hade lurat ner christin till mamma. där befann sig pappa, mamma och jag. jag mådde dåligt under denna period. en vecka senare började jag äta antidepressiva för första gången. så man kan väl lätt säga att jag var deprimerad. och blev mest arg och sur när christin kom. jag dömde henne. rätt hårt. jag var så sur att jag satt i vardagsrummet medans mamma, pappa, jonas och christin käkade middag i köket. helt plötsligt kom christin ut i vardagsrummet och började prata om andreas carlsson som var på tvn och om hans bena. (ja, håret på huvudet!) jag blev rätt chockad och bara.. "aa... mmm.." (ba, vad snackar den här bruden om egentligen?)
vi hade inte direkt mycket kontakt i början. men när min bror berättade för mig en kväll på tegel att christin var på smällen så började vänskapen knyta sin knutar. vi pratade allt mer och sågs allt mer och desto mer bara vi. (ja och albin) christin vet allt. allt om mig och allt om vår familj. hon är en i familjen. hon är som en syster. förr hördes vi av minst 1 gång på dag, nu är det mer sällan, men jag tycker inte mindre om henne för det. men om det går för många dagar känner jag att det fattas någonting och så måste jag prata med henne. kolla läget, höra hennes röst och bara få säga hej.
christin ställer alltid upp på mig. vi hittar på hyss, pratar skit, pratar allvar, gör ingenting, tävlar i spel, tycker om varandra, lyssnar och ger råd och jag lovar att föralltid ställa alltid upp på henne!
jag är så glad att min bror valde christin. världens bästa tjej!
pretty pretty please if you ever ever feel like your nothing, you're fucking perfect to me.
var precis på samma ställe som den här bilden togs.
det var 2007, den 7 december. jonas hade lurat ner christin till mamma. där befann sig pappa, mamma och jag. jag mådde dåligt under denna period. en vecka senare började jag äta antidepressiva för första gången. så man kan väl lätt säga att jag var deprimerad. och blev mest arg och sur när christin kom. jag dömde henne. rätt hårt. jag var så sur att jag satt i vardagsrummet medans mamma, pappa, jonas och christin käkade middag i köket. helt plötsligt kom christin ut i vardagsrummet och började prata om andreas carlsson som var på tvn och om hans bena. (ja, håret på huvudet!) jag blev rätt chockad och bara.. "aa... mmm.." (ba, vad snackar den här bruden om egentligen?)
vi hade inte direkt mycket kontakt i början. men när min bror berättade för mig en kväll på tegel att christin var på smällen så började vänskapen knyta sin knutar. vi pratade allt mer och sågs allt mer och desto mer bara vi. (ja och albin) christin vet allt. allt om mig och allt om vår familj. hon är en i familjen. hon är som en syster. förr hördes vi av minst 1 gång på dag, nu är det mer sällan, men jag tycker inte mindre om henne för det. men om det går för många dagar känner jag att det fattas någonting och så måste jag prata med henne. kolla läget, höra hennes röst och bara få säga hej.
christin ställer alltid upp på mig. vi hittar på hyss, pratar skit, pratar allvar, gör ingenting, tävlar i spel, tycker om varandra, lyssnar och ger råd och jag lovar att föralltid ställa alltid upp på henne!
jag är så glad att min bror valde christin. världens bästa tjej!
pretty pretty please if you ever ever feel like your nothing, you're fucking perfect to me.
Kommentarer
Trackback
