Hope.

jag vet inte vad det är som händer. jag har ångest. jag tycker inte om min ångest. jag blir som en annan människa, jag kan inte tänka klart och jag vill bara fly. jag går runt i en dimma och är bara ledsen och arg. känns inte som jag ens befinner mig i min kropp. jag är någon annanstans. jättesvårt att förklara. jag var så nära på ett sammanbrott och skära mig i armen bara för att bli av med förbannade ångesten. så jag drog på mig skorna, jackan och hörlurarna för att ge mig ut på en liten promenad. det hjälpte lite. jag är bara allmänt rastlös i hjärnan. orkar inte tänka, men gör det iaf. dumma tankar. jävla demoner som aldrig vill lämna mig ifred. låter som en psykpatient. jag borde inte ens känna såhär. jag har tak över huvudet. jag har en egen säng. jag är frisk. jag har en underbar familj som älskar mig. jag har vänner jag kan ringa närsom. jag är duktig - gör bra ifrån mig i skolan och bla bla bla. men det är ett mörkt hål inom mig. det växer större och större. jag tycker så illa om falskhet, lögner och svek. jag är ledsen över någonting som inte finns. jag borde bli ledsen först när jag tagit tag i det och då får se om det finns någonting eller om det bara är tomt.

fattar någon någonting av det här?