I want your last name.
Kärlek vid första ögonkastet. Jag har faktiskt aldrig tidigare känt den där känslan.. som jag har så svårt att beskriva. Men ni vet, känslan av att se någon och bara känna, ”mmhm, han!” Jag var inte beredd på det, jag förväntade mig ingenting, jag satt ju bara där. Satt där och rökte en cigarett. Jag minns ögonblicket då jag för första gången lägger ögonen på honom. Honom. Jag minns inte hur han såg ut, det var bara som ett ljus som kom närmare och närmare. Då. Precis just då visste jag. Är det inte lustigt hur man ibland bara känner Det? Jag skulle vilja säga; You had me at hello, men det stämmer inte. Innan du hann säga hej så hade du mig. Bara några få sekunder senare hade vi sagt vårt första hej och det kändes som jag känt dig i hela mitt liv.
Vid varje beröring slog hjärtat fem gånger snabbare och endorfinerna startade fyrverkeri i hjärnan, leendet bredde ut sig hela vägen upp till öronen. Ni vet känslan av att sakna någon som är i samma rum? Allt man vill är att han ska komma tillbaka. Vara nära. När jag hade dig i min närhet, i just de ögonblicken, kände jag att känslan av trygghet var som absolut starkast.
Om bara för en sekund så hade jag velat vara så nära som vi var då. Så nära får ingen annan gå. Möjligheten av att bara få luta mig in och känna doften vid din hals med båda armarna om dig. Så nära. Men så långt bort. Jag saknar dig.
