Hope.

har mått så dåligt idag. jag bara föll rakt ner i det svarta mörka hålet. skulle träffat petra, först sköt vi upp det och sen ställde vi in det. jag orkade bara inte. jag skulle varit på väg till skolan nu men jag orkar inte åka dit. jag har bara struntat i allt och bara mått dåligt. som tur är har jag haft erik vid min sida hela tiden. det betydde nog mer än vad han tror för annars vet jag inte vad jag hade gjort. säkert gjort värre saker än vad jag redan gjorde innan jag ropade på hjälp. först blev jag bara arg när han sa att han skulle göra samma sak som mig om jag gjorde det. och så drog han in sin mamma i allt och att han inte ville svika henne. snacka om att ge en ännu mer dåligt samvete men så snabbt vände han på allt och använde omvänd psykologi och förnekar vad jag känner och säger att jag egentligen inte vill. men sen helt plötsligt blir han arg och ifrågasätter allt. för att sen säga att jag ska vänta några dagar och att folk bryr sig, även sådana som jag inte tror, inkl. han. efter ett litet tag vände det totalt och nu några timmar senare har han fått mig lite glad igen. jag är ändå jävligt tacksam att jag har honom som vän. även fast vi bara känt varandra i 8 månader. men det känns skönt att kunna ta ett break från alla tårar en liten stund. bara för att få känna sig någelunda lugn. men nu känner man alla andra känslor. jag har ont i huvudet, det gör faktiskt ont och jag är hungrig.