Hope.

jag vet att jag röker alldeles för mycket för mitt eget bästa. jag tänker inte försvara rökning. det är det sämsta som finns i mitt liv. det vore ju så himla bra om jag bara kastade de jävlarna. men i helvete heller. inte än. jag är inte redo. jag är väl lika dum som jag ser ut. men ibland är ciggen fan det bästa som finns. speciellt när man är ledsen. då jävlar sitter man där med tankarna som snurrar i huvudet, tårarna som rinner ner för kinderna och den älskade ciggen i käften. en pytteliten tröst som egentligen inte gör saker och ting bättre. men f. that. jag lovar att en dag kommer jag att sluta. men inte nu, så sluta pressa mig.