Hope.

imåndags åkte jag till jobbet. jag startar med en buss utifrån täby mot mörby centrum. halva röda linjen in mot gamla stan, där jag hoppar av och tar gröna linjen mot farsta och sedan ytterligare en buss. helvetets jävla skitresa för att komma till jobbe om ni frågar mig. för er som inte är stockholmare så kan jag berätta att hagsätra-linjen varit avstängd hela sommaren och gud vet hur länge. i söndags öppnades den igen. när jag står och väntar på gamla stans perrongen går skarpnäck, hagsätra och farsta tågen förbi. jag är trött. ser att det står farsta på skärmen. hoppar på. börjar reagera att något är galet när vi helt plötsligt stannar i globen!

titta på kartan. jag ska till farsta. jag är i globen. (orka!) slänger mig ut från dörrarna som håller på att stängas. min fot är nära på att fastna. (jag hatar att slänga mig ut från tåget. man ser ut som en stor mupp.) 10 minuter tills nästa tåg kommer åka tillbaka till gullmars (orkar inte lalla iväg till tvärbanan.) upp på gullmars och igenom spärrarna för att komma ner på andra perrongen och vänta in farsta-tåget som kommer om 7 minuter. kommer till farsta och får stå och vänta på bussen mot kontoret.... aah.

JAG HATAR TUNNELBANAN OCH JAG HATAR STOCKHOLM.



den enda som var bra med tunnelbanan i måndags var när jag åkte hem och satt och spelade fruit slice med musik i hörlurarna och blir avbruten av ett sms: "kolla upp" tog en liten stund för mig att reagera och förstå innebörden av meddelandet. men så tittade jag upp och såg min lilla fina kusin emma ♥ stå där + hennes kusin alexandra.