Our love was like catching a snowflake. As it reached our hands, it was already gone.
först kändes det jättebra att åka till jobbet. man hade ny energi, det kändes kul att komma tillbaka till sina vanliga sysslor och det gick på rutin. mycket jobbades undan och det var enkelt. en långlunch tillsammans med mamma och storebror gjorde känslan bättre också. men så gick timmarna, luften blev sämre och när det var dags att packa ihop för dagen kändes det som huvudet skulle sprängas närsomhelst. det är tungt att ha haft semester och sedan starta på samma höga nivå igen. dessutom var vattenintaget inte speciellt briljerande heller.
buss, tunnelbana, tunnelbana, handla middag, buss = hemma. pust.
men blommorna jag fick igår är fina. satte de i en liten vas direkt när jag kom hem. slängde ihop en broccolisoppa till middag och drack massa vatten. hoppades på att huvudvärken ville sluta slå mig i huvudet. men den ville inte. energin var bara borta och jag avslutade dagen redan någongång mellan 21002130. vaknade dock vid 0100 och kände mig lite förvirrad. 
har haft sovmorgon idag och bara dragit mig i sängen. vaknade och somnade om flera gånger.
har druckit kaffe och lyssnat på p3dokumentären om mordet på daniel i salem 2000. snart börjar det bli dags att välja kläder, sminka till sig och kanske äta någon liten lunch innan jag promenerar till bussen och åker till vasastan för att hämta lilla isak. som inte är så liten längre. den lilla sötnosen fyller snart 5 år! ser fram emot att träffa honom + hans lillebror noel som redan närmar sig sin 1årsdag. (ps. ps. får inte glömma almanackan, eftersom vi ska planera in dagar, jag & maria.)
