Hope.

mötte upp stefanie nere vid täbban för att gå på söndagspromenad igår. har inte träffat henne sedan innan jag åkte till turkiet. och nu har jag varit hemma i... två veckor? det var lika mysigt som vanligt. vi fick catcha upp varandra på vad som hänt. först upp med helgens bravader och fortsatte med vardagarna, skolan och vänner och till sist kom vi till det samtalsämnet som det aldrig tycks finns något slut på. pojkarna.

vi satt i stora pulkabacken. åh, kära underbara pulkabacke. där har man spenderat alla sina vinterdagar under barndomen.

när vi var på väg tillbaka hem igen är vi inne på alkohol, fylla och pinsamma situationer. steffi tar ton precis när en snubbe kommer mötandes och precis är på väg att gå förbi oss. "jag är så stolt över att även om jag är svinfull, så kan jag tänka!" snacka om vilket jävla råflin snubben gav oss. hahahaha. jag önskar fan också att jag kunde tänka på fyllan!