Dag 10 – Min dag.
tog bussen vid halv tolv och åkte direkt mot farsta..
...för att mysa några timmar med petra och liam!
sen hade jag några timmar för mig själv. egentligen betydde det att jag skulle pluggat matte inför provet senare på kvällen. men. ja, nej. jag roade mig istället med webcam. inte direkt briljant idé.
mötte upp anna i slussen. vi åkte tillsammans till skolan och in i sal B-44 (stora provsalen) för att skriva matteprovet. och herregud. DET GICK verkligen APDÅLIGT!
jag satt bara i 1,5 timme. vi hade 3 timmar på oss. men. PPPSSST. hjärnan ville verkligen inte samarbeta. så jag lämnade in det och skyndade mig till mörby. där jag blev upphämtad av kristin.
vi åkte bil till uppsala. :)
och drack öl (kristin drack alkoholfri) med malin och gabriella!
nu ska jag kanske försöka sova. är ganska trött efter denna otroligt braiga dagen - jämfört med igår. då jag spenderade 19 timmar i sängen. sovandes. :)
Dag 09 – Vänner.
Dag 08 – Det här visste du inte om mig.
Dag 07 – Ett minnen.
först tänkte jag skriva om minnet av när morfar dog. men.. jag orkar inte gå igenom den händelsen i huvudet igen. det gör alldeles för ont. (men jag saknar dig, gubbe!) istället tänker jag skriva om minnet från turkietresan som var nu i somras. den bästa jag någonsin varit på. varför velade jag ens över om jag ville åka eller inte? jag älskar turkiet. och om jag bara visste hur bra jag skulle må där.
den första veckan tänker jag strunta i. den var bra, men inte alls lika bra som vecka nummer två var och allt berodde på mücahit. vilken man. kan inte säga att jag tyckte något speciellt om honom första gången jag såg honom. han var trevlig. men efter första middagen märkte man hans personlighet. lite småkaxig men väldigt omtänksam. mamma frågade mig när vi skulle gå och lägga oss; "gillar du inte honom?" och jag förstår inte varför hon fick det intrycket?
jag vet inte om jag kan säga att jag kände mig attraherad av honom, men jag drogs mot honom. vi kom väldigt bra överens. och eftersom man lever så jävla tätt inpå varandra så blev vi fort väldigt nära. han var jämt på mig med massa practical jokes. när vi satt och åt lunch smög han upp bakom mig med en flaska vatten direkt från kylen och hällde över mig. vi hade låtsasbråk och knuffade på varandra. vi bet varandra så hårt att vi fick blåmärken. ibland satt vi bara tillsammans utanför hans styrhytt och rökte och pratade med varandra. han berättade om sin dotter och han frågade ut mig om allt.
när vi drack öl tillsammans blev han alltid så kärleksfull. kallade mig babe och sa; "I'm falling in love with you." när musiken spelades skulle han alltid dansa med mig. ropade deniz och jagade mig. en kväll satt vi uppe hela själva och han började kyssa mig när vi tittade på stjärnhimlen. dagen efter var vi som ett par. han skulle pussa på mig hela tiden. hela känslan med att vara helt fri och lite småkär och få vara tillsammans 24/7 i världens vackraste miljö är helt obeskrivlig. en typiskt sommar-flirt. men den bästa! :)
det starkaste minnet är när vi är på en klubb mitt i ingenstans och vi dansar tillsammans. och waka waka låten spelas. jag kan fortfarande känna hur jag mådde precis just då. och den låten får mig alltid att tänka på honom och må så bra. my feel good song. jag tycker verkligen om den människan. kommer aldrig glömma honom även fast jag aldrig mer kommer att träffa honom så har han en väldigt stor betydelse. han fick mig att växa något så otroligt på bara en vecka. forever grateful. massa kärlek. ♥
Dag 06 – Typ av killar jag faller för.
Dag 05 - Det här är kärlek.
We couldn’t make it alright. We couldn’t make it better sometime. Maybe we couldn’t make it happen baby. We could keep trying but things will never change. So I don't look back. Still I'm dying with every step I take. But I don't look back. Just a little, little bit better. Not good enough to waste some time. Tell me would it make you happy baby. We could keep trying but things will never change.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
AND IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
IT HURTS WITH EVERY HEARTBEAT.
Still I'm dying with every step I take.
kärlek. kärlek för mig - gör ont. men inte bara. kärlek för mig är vackert. kärlek har jag till min familj, mina släktingar (även de i norge och över världen som jag inte träffat.. för de är kött och blod till de jag älskar/älskat.) kärlek kan vara grymt och kärlek kan vara underbart. när män älskar någon. kan den personen/personerna göra en så fruktansvärt lycklig, glad och må bra. men eftersom man älskar de så mycket kan de även göra en fullkomligt nere och ledsen. de kan såra mest av alla. det finns även kärleken man har till sina vänner, som bekommer ens extrafamilj. jag har jättesvårt för kärlek. jättesvårt att klara av alla känslorna som kommer med kärlek. kärlek är sårbart. för att känna riktigt kärlek måste man vara öppen och låta andra lära känna en, både bra och dåliga sidor. mest av allt nu, älskar jag min nära, nära familj. mamma, pappa, jonas, lisa, christin och albin. om någonting skulle hända de skulle jag gå under.
man kan inte ha kärlek till prylar. det är en sak som är saker. jag älskar min säng. men det är inte kärlek. jag bryr mig inte om den går sönder eller försvinner eller whatever. jag kan köpa en ny. men om någonting skulle hända min familj, kan man inte köpa någon ny. det finns bara en av de. de är ovärderliga. de går inte att ersätta de med någonting. det är kärlek. riktigt jävla stark kärlek. JAG ÄLSKAR ER.
mest ont gjorde det när min morfar gick bort. någon som stod mig mycket nära. försvann. och jag är chockad över min reaktion. jag blev riktigt jävla förbannad och slogs och sparkades. för han hade lämnat mig! det må låta löjligt. men jag tycker inte om att förlora någon nära, jag är väldigt rädd för sånt. därför vågar jag inte öppna mig och älska så många, för jag har förlorat så många jag älskar till döden. jag arbetar hårt varje dag för att visa att jag älskar mina nära. men vissa dagar är det svårt. kärlek. ont och vackert.
Dag 04 – Mina syskon.
jag har två syskon. en storebror vid namn jonas. jonas är 1,5 år äldre än mig. när jag var en bebis så bet min bror mig i ryggen och det ärret finns kvar. när jag fyllde 2 år fick jag en röd bobby car. den lurade han av mig. han tog den och jag fick hans gamla. men det är väl så storesyskon är. jag har ett starkt minne från mellanstadiet. jonas gick i femman och jag gick i fyran. jag var tillsammans med tobbe pålman och han hade gjort/sagt något elakt till mig på skolgården. då gick min bror in i vårt kapprum och hämtade tobbes jacka. slängde den på marken. och spottade på den. då blev jag stolt. min bror står upp för mig. har aldrig glömt det ögonblicket. när han träffade christin såg jag hur han förändrades som människa och jag är så glad att hon gör honom så glad. (och nu räknas christin som min syster!)
och sist och minst, så har vi lillasyster lisa. hon är två år yngre än mig. nästan på pricken. vi fyller år med 1 veckas mellanrum. det har ofta varit jag och syrran mot brorsan. det blir lätt så. även fast jag och lisa egentligen inte är lika någonstans. vi har förmodligen ingenting gemensamt. förutom att vi båda är skorpioner. kanske därför vi funkar bra ihop. vi bråkar inte, för det finns ingen konkurrens. ett stående citat är; "om inte vi var systrar, så skulle vi aldrig pratat med varandra." ganska sant dock. vi har inte haft ett typsikt syster-förhållande. för min syster är inte alls "tjejig". vi bor tillsammans och vi kan reta gallfeber på varandra. vi vet varandras svaga punkter. men hon ställer alltid upp på mig och hjälper mig alltid! det är min lillasyster. och jag känner ett stort behov av att beskydda henne.
jag minns ett samtal som jag hade med mamma för inte så många år sen. jag berättade att jag var orolig för framtiden ang. mina syskons framtida barn. jag vet att jag kommer träffa lisa och hennes barn. men jag var orolig för att jag/vi inte skulle få träffa jonas och hans barn lika mycket. och vad jag oroade mig i onödan. jonas, albin och christin är min familj. jag är så glad för att de finns i mitt liv.
jag älskar mina syskon så otroligt mycket. och är hur stolt som helst över de.
Dag 03 – Mina föräldrar.
pappa i början på 90-talet. och mamma julafton 2010.
mina föräldrars historia har jag hört några gånger. de gick på bio på första dejten och såg snuten i hollywood. i slutet av dejten sa pappa; jag ringer dig. och två år senare plockade han upp telefonen och ringde. typiskt manligt beteende. jag kan ärligt talat inte säga så mycket om deras relation. jag kan berätta att när jag var runt 16 års ålder började jag se att det inte var en speciellt kärleksfull relation och eftersom jag redan hade det jobbigt, så blev detta ännu mer påfrestande. jag blev som en medlare mellan de två. och sånt är aldrig bra för ett barn. det gick så långt med att jag hotade att ringa till en mäklare själv, eftersom de aldrig tog tag i problemet. det kan jag fortfarande ha ångest för idag. att jag fick mina föräldrar att flytta isär, att de separerade. det var en jobbig period. nu har det gått några år och jag kan fortfarande inte säga att det känns helt okej.. kan inte sätta fingret på det.
Dag 02 - Det här åt jag idag.
Dag 01 – Presentera mig själv.
mitt namn är Denice. mellannamnet är elvira. när jag var liten ville jag ha bokstaven A i mitt namn eftersom "alla andra" tjejer hade det. det var hannah, anna, sandra, sara, carro, katarina... så jag skrev mitt namn; denicea. idag är jag 23 år gammal. bodde i sollentuna på båtmansvägen när jag föddes. föddes på danderydssjukhus en söndag år 1987, första dagen i november. när jag var 1,5 flyttade vi till täby och i det huset bodde vi i fram till 2006. efter några års boende på södermalm i stockholm så är jag återigen tillbaka i täby. men längtar mer än någonsin efter en egen liten lya att få göra mitt. eftersom jag är född i skorpionens tecken och väldigt intresserad av det övernaturliga och allt som har med sådant andligt att göra, så tror jag stenhårt på astronomi också. kanske för att allt som skorpionen står för, passar in på mig. "Skorpionen har lätt för att komma i kontakt med de inre, själsliga djupen och är inte sällan en god människokännnare. Skorpionen stimuleras av utmaningar och är djärv och strategisk. Spänning och dramatik lockar denna hemlighetsfulla natur. God organisationsförmåga hör till bilden och kapacitet att metodiskt genomföra sina planer. Skorpionen vet ändå och kan stundtals ana sig fram genom tillvaron. Få ting undgår Skorpionens skarpa blick." när jag var fem år var min högsta dröm att börja röka. och den drömmen blev tyvärr sann. när jag var tio år köpte jag min allra första väska. en orange/röd björn borg. jag är en sucker för handväskor. när jag var femton år köpte jag min första louis vuitton väska på birger jarlsgatan i stockholm. jag har varit med om en hel del sorger i livet och några kämpiga år med att tycka om mig själv. har gått igenom ett flertal destruktiva år med självskadebeteenden och ätstörningar och försökt ta livet av mig. när jag förlorade alldeles för många nära och kära under några år så blev det för mycket. jag bet ihop och tog studenten. ett mål avklarat och jag var så stolt över mina 2500 poäng. pang boom bang och jag utvecklade panikångest. som värst var det när jag inte ens kunde gå utanför dörren. jag var inlåst i lägenheten pga att jag var inlåst i mitt huvud. jag var rädd för omvärlden. IDAG däremot, har jag gått KBT och lärt mig hur jag ska handskas med det, jag gör saker jag tycker om, jag har börjat plugga och jag har läst en kurs på universitetet på 7,5 poäng. mycket tack vare isse som fick mig att kliva ur panikångestbubblan i juli. så mycket jag har hunnit åstadkommit sedan dess. jag är stolt över mig själv. och jag tycker om mig själv idag. idag är jag en glad tjej som ser ljust på framtiden. som inte bara vill drömma sina drömmar utan vill leva sina drömmar. jag är tjejen som tittar på sina ärr på armen och inte blir ledsen, för jag vet att alla har ärr, mina syns bara lite mer.
